I år tänker jag och mina vänner slå på stort. Det kommer inte bli några som helst halvmesyrer, mjäkiga kompromisser eller mellanting på något sätt. Vi ska ordna midsommarfest deluxe. Alltså en rejäl backanal som hade fått en sådan historisk gammal partyräv som hade fått Marcus Julius Philippus (eller Filip Araben som han också kallas i historikerkretsar) att bli grön avund. Det vill inte säga lite, den gode Marcus Julius beskrivs ofta som närmast som ett monster av dekadens och liderlighet. Hur som helst måste allt bli perfekt. Vi kommer definitivt inte ta några chanser med vädret i år, inget får störa. Därför har jag enväldigt bestämt att vi ska hyra ett enormt partytält den här gången. För man kan ju liksom räkna med att det börjar spöregna eller hagla ifall vi inte gör det och något sådant får bara inte hända. Jag vägrar ta den risken helt enkelt. Allt måste gå i lås. Att dekandens och oregerlighet ska kräva så mycket planering…

Jag är på jakt efter en lämplig festlokal Stockholm. Det är nämligen så att jag och några vänner ska fira av en annan vän som ska flytta till New York om ett tag. Hon har fått ett strålande och synnerligen välbetalt jobb där vilket förstås är oerhört kul, men det vi kommer ju också sakna vår kompis. Nu antar jag i och för sig att hon med sin lön faktiskt kommer ha råd att hit och hälsa på åtminstone några gånger om året. Men det är ju ändå inte riktigt samma sak enligt min mening. Tidigare har vi i princip alltid setts efter jobbet på fredagarna, tagit några öl eller ett par glas vin eller ätit en middag. Det har varit något av en tradition och nu är det ju princip slut med det. Därför är det extra viktigt att den här avskedsfesten verkligen blir lyckad och att vi får tag i en riktigt schysst och mysig lokal. Kostnaden spelar egentligen mindre roll i sammanhanget eftersom det är en så viktig händelse.

Jag vet ärligt talat inte vad som är fel med mig. Men något är det onekligen som står på. Jag har haft så sjukt ont i ryggen de senaste veckorna att jag knappt klarar att stig ur sängen på mornarna. På allvar alltså så illa. Det som är konstigt är att jag inte kan dra mig till minnes att jag hittat på eller tagit mig för något som kan ha orsakat denna infernaliska ryggsmärta. Jag har inte lyft några piano, deltagit i några mästerskap i tyngdlyftning eller fått en fallande istapp av modell större i ryggen när jag varit ute och gått. Det finns helt enkelt ingen som helst logisk förklaring till det. Jag jobbar inte på någon flyttfirma jag jobbar ju på kontor. I och för sig kanske det kan bero på att jag sitter böjd över min dator i någon konstigt vinkel när jag jobbar. Sådant kan ju ställa till saker riktigt ordentligt om det vill sig illa. Frågan är bara vad jag ska göra åt saken. Just nu lutar jag mest på att leta upp något institut som är riktigt bra på massage Stockholm (jag gillar massage). Fast har jag otur så kan hela ryggsituationen vara så illa att jag behöver ännu mer avancerad hjälp; kiropraktor, sjukgymnastik, specialstolar, en ny och individuellt utformad säng och så vidare. Hoppas verkligen inte att det ligger till så.

Jag sitter här och letar ledigt jobb på internet och det är inte så lätt att hitta ett arbete som passar men man måste ju göra sitt bästa i alla fall och jag brukar ägna i alla fall en timma om dagen på att leta arbeten för det tar inte så lång tid att gå igenom platsbanken och andra sidor på nätet med jobbannonser. Det gäller ju att hålla ögonen öppna hela tiden och söka de jobb som man tycker passar. Man måste ju söka massor med arbeten om man ska ha en chans att få jobb. Det är nämligen så att jag är väldigt trött på mitt nuvarande arbete och det känns väldigt jobbigt att gå till jobbet på dagarna och dessutom så får jag dåligt betalt också och det finns ingen anledning att jobba kvar då känner jag. Hoppas att jag hittar ett nytt jobb snart.

Jag tänkt mycket på barnkläder på sista tiden. Varför vet jag inte faktiskt. Jag har nämligen inga ungar själv. Bara för sakens skull vill jag gärna nu påpeka till och med understryka att jag heller inte har några otillbörliga intressen eller böjelser här. Egentligen ska man inte behöva poängtera sådana här självklara saker, men dessvärre finns det så mycket märkligt folk där ute så det är bäst att vara på den säkra sidan. Men tillbaka till ärendet. Barnkläder. En god vän till mig har två småbarn. Hon har av någon anledning att de ska uppfostras så könsneutralt som möjligt. Därför får de nästan uteslutande ha gröna kläder. Grönt ska tydligen vara helt neutralt medan alla andra färger på något går att koppla ihop med ett kön. Jag orkar inte gå in på vilka eller så. Men hon tycker det i varje. Ungarna kommer förmodligen hata allt som är grönt i vuxen ålder.

Jag var under många år vegetarian. Men nu har jag bestämt mig för att sluta upp med det och äta lite vad jag känner för. Bland annat så har jag blivit sugen på att testa att laga lite maträtter som innehåller kyckling. Jag vet att det här låter lite märkligt, enligt vad jag har förstått så är det vanligare att man blir vegetarian och slutar med kött än att göra tvärtom som jag. Men nu har jag alltid varit lite tvärtom av mig, det kan liksom inte hjälpas antar jag. Problemet med mina köttätar- och tillagningsambitioner är att jag inte vet hur man gör med kött och fågel. Jag är till och med lite rädd för att jag ska göra någonting fel och få botulism och trikiner och vanlig matförgiftning på en gång. Jag är faktiskt livrädd för det där. För mig är bacon ungefär lika exotiskt som japansk blåsfisk är för alla andra.

Det är ju jätte hemsk att det finns så många sjukdomar man kan drabbas av och det är ju ingenting man tänker på. Man tar för givet att man är frisk. När man blir sjuk så hamnar alla andra problem i skymundan och man önskar bara att man kunde bli frisk. Men när man är frisk så ar man det för givet och då kan man bli bekymrad över att man inte har någonting att sätta på sig när man ska till jobbet eller att det är dåligt väder när man har semester och det är ju ganska små bekymmer om man jämför med hur dåligt man skulle kunna ha det. En kompis till mig är bara 36 och hon har redan hamnat i klimakteriet och det kan ju inte vara så roligt, jag visste inte att man kunde få det så tidigt. Men det är ju väldigt ovanligt som tur är.

Jag har fått ett litet problem för jag måste klippa mig nu men till min stora fasa så upptäckte jag att frisören som jag brukar gå till har slutat, faktum är att hela frisörsalongen har stängt igen och de har antagligen gått i konkurs. Detta innebär ju att jag har fått stora problem eftersom jag har gått till samma frisör de senaste fem åren och han vet precis hur han ska klippa och nu måste jag ju leta upp en ny frisör som kan klippa mig i fortsättningen. Det finns säkert jätte duktiga frisörer men problemet är att de inte har klippt mig förut och de vet inte exakt hur jag vill ha det som min förra frisör visste. Jag kanske ska försöka kontakta frisören på något sätt och ta reda på vart han jobbar nu eller om han kan klippa mig privat för det borde ju funka.